Wihoo!

Du kan inte packa utan mig ju :(
Det har du rätt i Lena, det är därför det känns så hopplöst..
Ciao Valentina! Jag är en halvitaliensk/svensk tjej men är bara17 år ännu, jag har lite frågor till dig om Italien-livet. Jag har inte bott där, men jag är där minst 2 gånger per år hos släkten i Rom. Jag undrar lite hur det är det här med Italienska killar. För när jag går i Italien på kvällarna kan de säga "buona sera" och jag hälsar tillbaka. Jag undrar om du har träffat Italienare någon gång som INTE har ropat efter och haft ett mer "svenskt beteende" om man säger så. Lite mer tillbakadragen och inte så "på". För jag har planer om att flytta till en lägenhet i Rom men på något sett kan jag inte se någon framtid med Italienare eftersom de flesta killar jag träffat har varit lite för "på". Förstår du hur jag menar? Jag har bivit stambesökare på din blogg för ditt uppfyllande av dina drömmar inspererar mig till att uppfylla mina. Hoppas du orkat läsa allt..
Ha det bra!
Hej M!
Vad roligt, då är vi samma blandning! :)
Jag håller med dig, det är en stor skillnad mellan italienska killar och svenska. Italienska killar är för det mesta väldigt "på" men såklart finns det undantag.Jag förstår exakt vad du menar med att det är svårt att se en framtid med dem men tycker inte du ska utesluta något, efter ett tag lär man sig lite hur man ska hantera dem. Jag tror även att du har en fördel eftersom du är halvitaliensk, de tar ofta det på lite större allvar (inget illa menat mot helsvenska tjejer men det är inget nytt vad de tänker..)
Vad roligt att du är stammis, mitt mål är att inspirera andra att våga ta steget. Vill du flytta till Italien tycker jag absolut att du ska göra det, pröva! Det är bland det bästa jag gjort i mitt liv och jag tänker alltid att det är värre att ångra något man inte gjort än något man gjort..
Kram!