Different

Imorgon får vi besök från Italien. Vi har räknat ner dagarna sedan vi lämnade Rimini och imorgon är dem äntligen här. Jag hade hellre åkt tillbaka men det ska bli kul att få visa dem Stockholm, vi har gjort massor med planer så det kommer nog bli riktigt roligt. Jag längtar efter att få höra italienska igen, jag längtar efter att få prata italienska och känna den italienska mentaliteten igen.

 

Det är svårt att förklara på något vis men ibland känner jag mig så... fel? Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt men det är en känsla jag har, djupt inom mig som kommer upp till ytan igen vid vissa tillfällen, som till exempel när jag spenderat mycket tid i Italien och sedan kommer tillbaka hem(?) till Sverige. Jag är född och uppvuxen i Sverige men jag känner mig inte riktigt hemma här. Det går som sagt i perioder och det är svårt att förklara. Jag är halvitaliensk och halvsvensk, likaså min personlighet. Mitt sätt att tänka skiljer sig i många lägen och speciellt nu efter jag bott i Italien och anammat ännu mer av den italienska kulturen och tänket. Det känns som att jag behöver anpassa mig nu när jag är tillbaka och jag vet inte om jag vill det. Samtidigt orkar jag inte bli dömd.

 

I vissa situationer känner jag mig verkligen inte svensk. Medan alla andra sjunger med och kan hela texter till gamla svenska klassiker med artister jag inte ens kan namnen på så sitter jag och kan som mest lite av refrängen och alla skrattar åt mig och förklarar att den här kan ju ALLA! Alla utom jag känns det som ibland.. Däremot kan jag typ alla Eros Ramazzotti & Laura Pausinis låtar och när klassikerna med Umberto Tozzi, Tiziano Ferro, Nek, Marina Rei och alla andra dyker upp kan jag både texter och namnen på artisterna. Det känns även som jag upplevt Italien mer, jag har rest runt en del och besökt många olika städer i Italien, besökt de flesta sevärdheterna och jag älskar det italienska köket medan jag i Sverige knappt lämnat Stockholm de senaste åren och måste kolla recept för att laga pannkakor. 

 

I andra situationer känns det tvärt om men ända sedan jag satte mig på planet till Stockholm i Bologna så är det såhär mina tankar snurrat runt i huvudet. Det där kanske blev lite rörigt och svårt att förstå men det är mina känslor. 

 

Jag tror det är ett val man gör. Om man tycker mycket om ett land så kan man lätt "snöa in" på det och vägra att se det negativa med som i det här fallet Italien och det positiva med hemlandet. Du hade inte Italien i dig från födseln - du har fyllt dig med Italien - och visst är det härligt!:-). Slappna bara av så kan du bjuda på att älska båda länderna. Tänk på att leva vardagsliv i Italien är HELT annorlunda än att plugga språket och ha roligt där. Du vet väl att det finns många italienare som bor här som aldrig skulle vilja flytta tillbaka till Italien. Prata med några sådana så kanske du får en mer nyanserad bild av ditt (och mitt) älskade Italien. Lycka till!

Valentina, tro mig, jag förstår precis vad du menar. Och detta trots att jag är helsvensk och borde vara mer rotad i den svenska kulturen. Vissa saker hemma i Sverige har helt enkelt aldrig intresserat mig. Det har andats för mycket "svennebanan" över det hela och jag har stundtals längtat bort då man för femtioelfte gången har sjungit med till "i natt är jag din".

Det där med att man har sett mycket mer i Italien är också intressant. Men jag tror att man tar för sig mycket mer här nere. Är mer spontan. Det är lättare att vara spontan för man vet att vart man än reser så finns det något att se. Dessutom underlättar ju vädret. Italienare träffas på ett annorlunda sätt för det finns inget regn som hindrar dem (okej, för det mesta...).

Jag älskar Sverige och det kommer alltid finnas saker i Sverige som är mycket bättre än de i Italien. Som t.ex. mammaledighet, jämställdhet och pension. Men det är sånt som man inte direkt tänker på när man är i 20-årsåldern, därav verkar Italien så mycket bättre nu. Nu när man vill leva livet...

Vilket arv!

Du låter mycket som jag själv gör när jag försöker förklara för mina vänner varför jag längtar så till Italien. Jag är som dig - halvitaliensk och åker dit så ofta jag får chansen. Bara i år har jag varit där 3 vändor och ska dit igen i oktober. Det är samma liv men det känns som att man bara LEVER livet i Italien och att livet i Sverige är en fas.

Om du skulle flytta till italien och skaffa jobb så sluta inte blogga för då har du en trogen läsare och det är jag haha :) Har läst vartenda inlägg i din blogg två gånger ksulle jag tro ;)

Kram / halvitalienskan.

Jag är från den eviga staden Rom ;) Vi åker dit för att träffa släkten men vi har även varit på Sicilien tre gånger och Elba några gånger. Nästa önskemål är Sardinien :)

Man letar ju ofta efter sådant man har gemensamt med den som skriver så det är nog därför jag fastnar så mycket för din blogg :) Kram!

Det skulle vara jätteroligt! Jag får så mycket hemlängtan av att se bilder från Italien. Om jag gått ut gymnasiet och var några år äldre skulle jag lätt vilja resa med dig till Italien, så skulle man kunna bo hos de olika husen :) Farmor har en lägenhet i centrala Rom och ett sommarhus 20 minuter utanför Rom :)